hemma.
mamma. kramar och klappar. cykla på hjul som skevar, sitta vid båthamnen och fastna med krokarna i dyn. vi fick låna en båt och vågorna guppade mig hela vägen tillbaka. tillbaka dit för ett år sedan. då jag kunde lyfta hela världen på mina tunna handleder.
fräknar på mina skulderblad och pappas skäggstubb som kliar. kvällsolen som långsamt försvinner bakom de där välbekanta små björkarna "vill di allri växa te sej?" och vi virar filtar runt våra axlar och bröderna minns och skrattar. (tårar under skratten, det är sånt jag aldrig får veta..?)
och jag stannar på gårdsplanen, en sten under min sula, där du kysste mig och sa att jag var vacker. och för alltid tog en liten plats i ett gömme nånstans inom mig. kommer du då aldrig lämna? en dag ska någon annan få kyssa mig som du och då ska jag sluta tänka på dig.