och jag har inte stått naken i regnet sen jag var liten

sommarsommarsommarsommarsommarsommarsommarsommar...

(grus som knastrar under mina cykelhjul en liten fjäril som dör i frosten inatt och jag som skrattar så sockerdrickan sprutar ur öronen)

ibland tror jag hon vill leva för häftigt, för starkt. ibland tror jag hon vill få ut så mycket av det där som kallas livet att hon blir alldeles förlamad. hon kan inte säga nej, inte heller säga ja. hon vågar inte blunda av rädsla för att missa. ibland tror jag hon är rädd att hinna dö innan någon vet vem hon är. rädd för att lämna utan att någon ska veta att hon andats. vara den minsta lilla skit på jorden. ibland tror jag hon drömmer om att älska någon så hett att hjärtat brister. men hon backar. borde glömma alla sagor och historier, det finns inga gyllene slott och det finns inga barfotafötter över varma klippor året om. ibland tror jag att hon är jag. ibland tror jag vi tar en dag i taget.

Drömmar. Om jag bara inte hade mina drömmar.

Jag ska träna mina ben tills de blir så starka att de kan klättra på solvarma klippor, cykla flera mil över grus och kornig asfalt, simma mellan öar i sammetsvarta sjöar, springa över ängar med så tunga steg att huggormarna slingrar iväg och gömmer sig.
Jag ska träna mina armar tills de blir så starka att jag kan hiva mig upp på en brygga, svänga i nedersta grenen på vår gamla ek, lägga sig om halsen på någon som luktar varmt (och kanske lite hö..?) klappa takten till tangobanden.
Jag ska träna min röst tills den blir så stark att den hörs högt över himlen, jag ska träna min mage tills den blir så stark att jag kan skratta tills jag tappar andan och faller ner och dör, jag ska träna mina fingrar tills de blir så starka att jag kan skriva tusen och åter tusen ord om allt vackert jag ska vara med om. Den här sommaren.

När jag var liten ville jag bli allt när jag blev stor.
Nu är jag stor och vill inte bli någonting.
Åtrådd?
Rik?
Berömd?
Ord som kittlar i magen.
Önskar det räckte med fröken och konstnär. Måla små korgar med spikhuvuden, det var min dröm det.

Sommarnatt. Myggor som biter mig på smalbenen. Hans grova händer på min svank. Min frisyr som faller samman då han snurrar mig runt runt bland äppelträden.
Ståbasen och dragspelet njuter av stjärnhimlen.
Sommarmorgon. Dagg under mina tunna skolsulor. Hans grova händer om min kind. Mitt hjärta som dunkar så nära hans.

Ståbasen och dragspelet viskar hemligheter medan solen går upp.

Hoppas på fina ärr. Har inte ett endaste ärr på hela min kropp. Jo, ett. Som bara jag kan se.
Räknas osynliga ärr?

Äntligen.

Fröken har öppnat igen. Jag minns dagarna hos henne, i soffan. Hur jag såg upp till allt hon gjorde. Allt hon sa lade jag på minnet. För hur kunde man vara så fin, (så lik Audrey Tatou, Audrey Hepburn) och så snäll, hitta så många fina kläder och rita så fina teckningar. Och armbandet jag fick och knöt om min arm. Så längesedan och jag var en annan då. Så ledsen och rädd.
För idag köpte jag en grön badmössa. Jag ville ha den då men jag var inte så modig. Det är jag nu.
Och hon är fortfarande lika fin, hmhmfinfinfin med sin symamamamamaskin, lika snäll och hon hittar så fina kläder i sina gömmor, klänningen med små fåglar på telefonledningar (eller var det bara streck och pluttar?)

Nu ska jag återigen sitta i hennes soffa, men inte garnnystan i magen, bara fnittriga fjärilar, se hur solen glänser i mitt hår, fnitter, och allt går runt.

Och kappan. Som jag haft i mitt huvud men inte trodde fanns.
Den fanns.
Den finns. Hos mig. Det är dags för våren att komma.

Så, ett försök till något man kan kalla blogg.
I bakgrunden Schlagerfestivalen, nej förlåt - Melodifestivalen, hemsk musik, men jag låter dem hålla på.
Bara bara jag ikväll, så längesedan. Så skönt. Begraver ryggen i soffan, allt här luktar mig, för allt är mitt, bara mitt.

På bilden falafel. Utanför bilden jag. Med fötterna på bordet och bubblig dricka i ett glas för fem kronor. Glaset alltså, det bubbliga minns jag inte priset på.
In the club, ja snälla Darin stanna där, kom aldrig hem till mig och min cdspelare.
Jahaja.
Här var jag då.

Och mitt försök till det man kallar blogg.